Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
öfver sin ekonomi, i visst afseende fri, oberoende,
trots allt."
W. v. Dæhn var känd för sin tystlåtenhet. I
större sällskap slöt han sig in i denna tystlåtenhet
som musslan i sitt skal; men, som fallet ofta är med
nervösa, sjukliga personer, kunde han tina upp —
detta skedde vanligen först sent på aftonen — och
då kunde han berätta så, som t. o. m. få
ordkonstnärer kunna det. Redan innan jag visste att han
studerade Nietzsche, förvånade mig hans korta,
konstnärliga, aforistiska form i samtal. Senare
observerade jag att han bland den massa arbeten, mest
nationalekonomiska, som han en gång på en
tjänsteresa tog med sig, hade äfven en bok af
Nietzsche. Naturligtvis efterbildade han icke denne i sitt
tal, men Nietzsches uttryckssätt var så att säga
lämpligt för honom: ordknappt, kort, skarpt aforistiskt,
konstnärligt, passade det för hans temperament bättre
än något annat.
Huru plågad v. Dæhn var af att yttra sig i större
sällskap, framgick på ett nästan komiskt sätt bland
annat vid den afskedsmiddag, stadsborna i Wiborg
gåfvo för honom och hans hustru.
„Hm, jag skall väl hålla tal där igen!" sade
han både brydd och förtretad. Ordet igen var då
för mycket, eftersom ingen i Wiborg någonsin hört
honom hålla tal. Det lilla talet fördärfvade nog hela
festen för honom och kostade honom mycken
själf-öfvervinnelse. Han både rodnade och bleknade många
gånger, innan han slutat. Huru allvarligt han själf
tog det, framgår däraf att, då han några år därefter
skulle yttra sig i frågan om inköp af tomter för Wi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
