Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
söner, men kejsaren rörde sig ej. Vi som stodo
bakom sågo hur kejsarinnan, oförmärkt för
allmänheten, ryckte kejsaren i rocken, men han rörde sig
ej. Hon hviskar till honom, hon ber honom gång
på gång, han rör sig ej. När de sista tonerna af
Vårt land
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång
förtonat, då först kan hon förmå sin gemål att taga
mössan af sig och deltaga i hyllningen åt den
finska nationalhymnen. Jag, som med spänning
observerat denna ställningar och förhållanden belysande
episod, vände mig mot v. Dæhn. Med en lång och
allvarlig blick på mig svarade han: „Jag har sett
och förstått. Det hade varit önskligt, att vissa andra
hade observerat denna situation^ då vore vissa
andra mindre stormodiga på sin sak."
Vid tiden för kejsarens andra besök i Finland
1891 hade v. Dæhn blifvit ministerstatssekreterare
för Finland och afslutat sin bana som senator. Huru
han lyckats genomföra sitt program i kejserliga
senaten, däröfver skall historien döma. Jag for med
honom på samma tåg, då han öfverflyttade till S:t
Petersburg; vi reste till Sippola. Han var mycket
tungsint, ännu mera knapp och fåordig i sina
yttranden än vanligt. Under de tvenne dygn jag var med
och hos honom, sade han så godt som intet. Han
hade vid denna tid anknutit förbindelser med
öfverste Rædiger, en sympatisk och kunskapsrik
militär, af finsk nationalitet, professor vid
generalstabsakademien. Denne ville han ha fäst vid statssekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
