Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
tariatet, för att få en expeditionschef efter sitt sinne.
Rædiger ville emellertid ej emottaga posten, detta
till stor skada för vårt land; vi hade i honom fått
en framtida statsman med omfattande insikter och
en betydande arbetskraft. Och det hade vid denna
tid för visso behöfts.
Det var en af de heta augustidagarna i S:t
Petersburg 1890. Postmanifestet hade af v. Dæhn,
som då var ministerstatssekreterare-adjoint,
kontra-signerats. Ensam i sin bostad vid Spalernaja-gatan
satt han vid nedfällda gardiner; familjen var på
Sip-pola. Den gamle tjänaren, som i många år anmält
besökande hos en rad af ministerstatssekreterare, satt
i förrummet och såg bekymrad ut. Han ljusnade,
då dörren öppnades.
„Det är svårt nu där inne", sade han
hviskande; „han hvarken äter eller dricker något, icke
ens té, som han eljes brukar dricka alla dagar i flera
omgångar."
Sedan jag anmälts, steg jag in och såg v. Dæhn
längst inne i rummet. ’Hans första fråga var: „Har
det regnat i Finland?"
»Nej!"
„Nå, då går det åt fanders med skörden också
som med allt annat.–- Nå postfrågan, den skrika
de väl om hemma?"
„Jag skulle icke tala sant, om jag icke sade,
att man är mycket upprörd och förbittrad."
„Jag kan tro det, den förbittringen hörs ända
hit;" och han slängde till mig ett papper. „Se där
hvad man sändt mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
