Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
porträttet. I den otroligt trånga kupén, den var
egentligen beräknad för tre personer, uppstod nu
en för Dæhnska förhållanden animerad diskussion
om konst. v. Dæhn tog den moderna konsten i
försvar med några korta träffande repliker „on ne
peut pas rester sur le mëme point, ni dans la vie,
ni dans Tärt. La vie, c’est evolution. La vie
stag-nante c’est la mort". Han fann Rjapins konst stor,
men den led af samma förbannelse som rysk musik,
Tolstoi t. o. m. Turgenjeff — pessimism „vi enskilda
människor fingo vara pessimister, men gåfvo
konstnärerna också tappt, då var världen sjuk."
Edelfelts kejsarporträtt, det lilla tillhörigt
Kejsarinnan, fann han utmärkt — „just så ser han ut när
han vill se som mest älskvärd ut". Att döma af
några hans knappa yttranden vid de
konstutställningar han besökte i mitt sällskap — han besökte alla
finska konstutställningar i Helsingfors — fann han mera
behag i linjen, i teckningen än i färgen, något som
tyckes det mig egenteligen väl sammangår med hans
karaktär och hans lynnes riktning.
År 1893 utkom min bok Familjen pä HaapakoskL
Jag var mycket tveksam om huru jag skulle förfara
med den. — Att han skulle läsa den var
otvifvelaktigt, om jag icke gaf den åt honom skulle han
tro att jag hade sjukt samvete, gaf jag den fruktade
jag för att jag, om han redan läst den, icke skulle
kunna behålla kontenansen. Jag beslutade mig för
att gå rakt på saken och tala öppet, det hade alltid
visat sig vara bäst med v. Dæhn. Jag gaf honom
ett exemplar, men innan jag hann säga ett ord
säger han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
