Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
trivial och elementarskola, på sistone som rektors
bostad.
I denna för östra Finlands kulturella lif
minnesvärda byggnad föddes min ringhet, jämnt
tvåhundra år efter det den högvördige Petrus Bjugg
drog in genom dess mörka tunnelport, under dess
höga och branta tak. Dess sekler långa historia,
dess famntjocka väggar, dess djupa fönsternischer,
som endast sparsamt läto ljuset flyta in i rummen,
dess många stora hvälfda källare, som i min
barndom upptogo hela den nedre botten, de mörka
underjordiska gångarna och passagerna, af hvilka
en sades leda till slottet, ha för alla tider präglat
sig i mitt minne, gifvit en alldeles bestämd riktning
åt hela mitt fantasilif.
Vår dunkla stora sal hade varit Petrus Bjuggs
gästrum, och såg ännu på min tid, med sina mörka
familjeporträtt och madonnabilder, ut som en
medeltida kapitelsal. Från det enda fönster mot öster,
där solen under några korta timmar kunde blicka
in i den dystra sälen, såg man en skräpig gård och
en katolsk kyrka, från hvars tureli två små lifliga
klockor beskäftigt läto matatina och vesper, år ut
och år in så långt jag minnes, ringa öfver våra
hufvuden.
Här i denna sal höll de heligas samfund i
staden i min barndom sina bönestunder och sjöng
under min moders ledning sitt sursum corda. Här
har jag med dem sjungit Palmqvists andliga sånger,
läst en kristens resa af Bunyan och andra „goda
böcker". Ack, men roligt var det ej. När jag nu
fyratio år efteråt blickar tillbaka till denna tid, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
