Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
på Rydberg), och Erik Grane af Geijerstam hade
nyligen utkommit. Deisten Strindberg hade blifvit
ateist, C. Larsson målade sina parisiskt realistiska
stycken. Rydberg med sin fordran på djup i
innehållet, på formens klassiska renhet var vid denna
tid utledsen på hvad han kallade »realismens
smör-och brödnoveller" och herrar »målares och
fotografers försök att byta yrke", men såg det oaktadt tiden
hoppfullt an. Det gjorde på mig ett underligt intryck,
när han midt i allt detta, som var så ungt och
öfvermodigt starkt, bådade ett snart omslag i sinnena,
i litteraturen och konsten.
Och när jag förundrad frågade honom, på hvilka
tecken han stödde sin spådom, gaf han till svar:
„pä inga tecken, på saken själf. Det mål, realismen,
till hvilket mänskligheten nu med ifver rusar, är så
snart upphunnet, är så lågt att vi snart äro framme,
och då måste enligt sakens egen natur en ny
horisont te sig för oss och den blir den nationella". Victor
Rydberg blef sannspådd. I början af 90-talet var
den stora förändringen kommen, symbolismens tid
var inne, för att efterföljas af naturromantiken, och
nu äro vi midt inne i den stiliserande nationella
konsten, hos oss likasom i Sverige.
Till julen 1891 utkom Juhani Ahos »Ensam". Den
väckte som läsaren behagar minnas mycken
diskussion och särskildt varnades ungdomen för de
nudi-teter som förekomma i’ arbetet. Också i Sverige
togs frågan till tals i ett mindre sällskap af
konstnärer och skriftställare — hos arkitekten Fr.
Lillie-kvist. Victor Rydberg berättade med anledning
däraf följande episod ur sitt eget lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
