Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
minnas, som rörd och tjusad läste upp det
spirituella telegrammet från Johan Ludvig Runeberg, „än
lefver jag och gläds att du med ära fyller sjuttio år,
kyckling". Vid denna tid var försoningen fullständig
mellan, som Robert Lagerborg skämtande kallade dem,
»Fredrik den store och öfverkorrekturrådet B. O. S."
Vid denna Cygnæi jubelfest talades mycket
om Runeberg, och här förtrodde Schauman mig sin
sorg öfver, att »ehuru fyra medlemmar af
Schau-manska familjen med erkändt och berömdt
mannamod tagit del i 1808—9-års krig, namnet dock icke
nämnts i de odödliga sångernas bok".
Det trognaste förbund Otto Schauman, som
under sitt långa lif svärmat för mycket olika saker,
någonsin slutit — är väl det med konsten och
konstnärerna. Konstens, särskildt den inhemska
konstens, ifriga befrämjare och målsman har han
varit allt sedan finska konstföreningens
grundläggning. Den vida vägnar största delen af
konstföreningens galleri har samlats under den tid han
var medlem och intendent för föreningen. Men
icke blott på antalet utan äfven på arten af alla
dessa konstföreningens taflor har han tryckt sin
personliga prägel. Under en lång följd af år torde
väl knappast någon tafla, som Otto Schauman icke
fann behag i, ha till samlingarna inköpts. Hans
entusiasm, hans nära bekantskap med konstnärerna,
hans ställning som intendent, hans ifver, ja
hänsynslöshet, när det gällde denna sak, ledde oftast
inköpet i den riktning han ville. Otaliga äro de
inköp af konstverk både till privata och offentliga
samlingar, som genom Otto Schauman förmedlats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
