Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Men icke blott mot dii minores drog han i
härnad, han gaf till och med en sådan matador som
F. Cygnæus en uppsträckning för en minnesruna öfver
N. A. Ursin. Schauman hade lofvat att läsa korrekturet
till runan, men då den ej föll i hans smak sände
han arbetet åter till auktorn med ett skarpt bref.
„Slik tillrättavisning", skrifver E. Nervänder, „var för
mycket för vår Fredrik den store: det hade han ej
väntat af sin korpral. Han hvässade därför ock sin
penna skarp som en skalperknif och ristade liksom
in i Schaumans hud hellre än på pappret ett svar%
hvars början lyder sålunda:
Broder Schauman!
Man kunde begära, om också icke vänta af en
karl så färdig som du att säga de solidaste
san-nirfgar åt hvarje lefvande, att han skulle tillåta en
annan att om förgångna släkten säga en sanning,
hvilken ännu af ganska många kan bevittnas —
äfven då sanningen gäller den eller den person, som
haft lyckan att till bror Schauman „ stå i intima eller
vänliga förhållanden". Af dig väntar man både på
goda och onda skäl icke en sådan, jag säger ej
aktning för, men tolerans mot historiens
oförgängliga rätt. Ty hos dig är städse omdömet både om
det förflutna och det närvarande subjektivt tycke och
stämning. — — — — — —–––
Brefvet behagade ej Schauman. Huru de två
gamla herrarna gjorde upp saken sig emellan känner
jag ej, men sju år senare när Cygnæus fyllde 70
år, gjorde Otto Schauman vid mottagningen hos
jubilaren les honneurs. Det var också han, vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
