Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Julius af Lindfors.
Af människor som jag känt, ha få stått mitt
hjärta så nära som Julius af Lindfors. Vi möttes i
unga år, han var väl en hel del år äldre än jag,
men ung i alla fall. Vi möttes i den ljusa tid i
vårt land, då allt svällde af vårligt sjudande
lifskraft. En fast tro på vårt folk och ett varmt hopp
om dess framtid besjälade alla sinnen, stora idéer,
burna i varma känslors sköte drefvo alla och allt
ut i det allmännas tjänst. De första landtdagarna
efter de mörka åren hade åter väckt lif i våra
förtorkade och förhårdnade lagar. Lifvet hade vaknat,
käckt styrde vi ut på nya banor, mot nya mål. Sol
glänste på ändlös horisont, fria gingo böljorna på
sin färd, och hoppets blå vimpel frasade och smällde
för friska vindar i masten på vårt uråldriga
statsskepp. Ja det var då! Hvem tänkte då på motvind
och stormar, hvem på lurande klippor och skär!
Vi möttes, Lindfors och jag, anno sjuttio en
vårnatt på verandan i det minnesrika Kaisaniemi. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0227.html
