- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
218

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

satt Zachris Topelius och presiderade vid en bål af
champagne och mosel, det sjöngs, det
deklamerades. Zachris själf läste upp, med sin svaga stämma
och på sitt förvånansvärdt matta sätt att föredraga
sina dikter, den försmädliga visan om herr Meyer.

Natthimlen stod rosig och silfvergrå, luften
doftade af rönn och syrén. Vi skildes när vårsolen i
flammor och guld rann upp på fästet, när trastarna
bullrade och grönsiskorna stämde upp sina
morgonsånger i parkens åldriga träd ... Vi skildes med
varsel om långvarig vänskap och, då vi sex år
senare möttes vid den triumfport, som uppförts för att
fira den andre Alexanders intåg i Helsingfors till
den lysande utställningen 1876, funno vi hvarandra
åter, för att i en vänskap som år för år vann i djup
och värde följas åt in i den mörka tid som med
det nya seklet bröt in öfver vårt land, följas åt tills
döden 1903 den 10 Oktober bröt min väns lefnadsbana.

Vid Julius af Lindfors vagga stod där förvisst
en god fé, en fé som gaf honom en afundsvärd
faddergåfva, tro på lifvet, tro på det godas seger,
en optimism så full af värme, ljus och färg, att den
strålade vidt omkring sig, gaf lif och lust att lefva
åt alla, som han kom i beröring med. Denna tro,
som, huru dystra än tiderna syntes, lät honom
bortom det stora mörkret se ljusa vida vyer, se en ny
värld, som en dag skulle gå upp i glans, ett
resultat af allas kärlek, allas arbete för det land, som vi
ännu trots allt kalla vårt. Där fanns i denna rosiga
optimism, som bar, som höjde honom högt öfver
den nivå, där vi människor vanligen lefva och röra
oss, något af det hopp, som skalden klädt i de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free