- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
238

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

afgöra i de mest heterogena civila mål i sista hand.
Hvad hjälpte det att han i sitt fack var mera
kunskapsrik än de flesta, att han löst problem i den
högre mekaniken, som ingen af hans kolleger vågat
tänka på, att han, när han „icke var officiell", som
han sade, var en spirituell, klok, humoristisk man,
full af lustiga historiska anekdoter, med kolossala
kunskaper i allt det som — inte behöfdes i
kejserliga senaten. Att börja med hade han försökt att
sätta sig in i sin nya ställning, men det gick ej,
det var mot hans natur, hans innersta anlag, han
trefvade omkring som en man i mörker och till
slut tröttnade han inför det omöjliga. Yttrade sig
föga, teg, och det var nog bäst, ty hans frågor
blefvo — det låg i sakens natur — icke lätta att
besvara. I en sak stod han oantastlig, och i den
kom hans stoiska världsåskådning honom till hjälp,
från lagens bokstaf vek han ej en hårsmån.
Rättfram, hederlig, höll han på den som ett ankare i lifvet,
och det behöfdes nog, redan då mera än en gång.

Han var för öfrigt en enkel, gästfri till sina vanor
och sitt yttre uppträdande anspråkslös man. Han var
mycket rikt dekorerad, „det blir väl fem skålpund", sade
han om sina ordnar. En gång när han axlade sin
officerskappa, fastnade haken i stjärnorna och banden,
„di äcklar mej di här tingestarna", muttrade han
förargad öfver grannlåten/ Hade man en gång vunnit
honom, gick och kom man ogeneradt i hans hem.

Jag träffade honom första gången 1876, det
var en nog så lustig scen, som utspeltes oss emellan.
Det är att märka att baron af Forselles — han hade
blifvit friherre 1874—talte en äkta ostfinsk svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free