Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Då hördes några starka, melodiska ljud i den
tysta natten. Först enstaka, så allt flere och flere,
bildande en melodi af innerlig ljufhet. Med ens
blir det tyst, så tyst i ödemarkens natt, men åter
höjes sången och allt fulltonigare, allt mäktigare stiger
sångarens eldiga röst, tills den i segerjublande slag
flammar upp i kärlekens höga visa, för att nästa
ögonblick låta tonerna dö bort i melodiska suckar,
och under denna brölloppssång vid naturens stora
biläger somnade jag in som fågeln på grenen, och
hörde, redan till hälften i drömmarnas värld,
talltrastens kärlekskväden.
Pang, ett skott och ett ilsket rytande, ännu
ett skott, och yrvaken gnuggade jag mina ögon.
Huru länge jag sofvit vet jag ej, i första
ögonblicket kunde jag icke få klart för mig. hvarför i
herrans namn jag satt uppe i ett träd i djupaste
skogen.
Småningom återkom minnet. — Jag blickade
nedåt, det var icke möjligt att vid de slocknande
stjärnornas sken se något, och ännu i dag är det mig
omöjligt att förstå, huru Wornanen kunnat se i
detta mörker.
Dock, jag var hastigt nere från trädet. Wornanen
och vår jaktkamrat lyckönskade mig och hvarandra till
framgången, hvaruti jag för min del tyvärr icke hade
någon del. Björnen hade enligt jaktkamratens
utsago trängt sig igenom den dunge af
granar, där vi voro i bakhåll. Antingen den vädrat
kristet blod, som det heter i sagan, eller anat
en olycka, alltnog den hade plötsligt rusat rakt
fram, likasom för att undfly en fara, då Wor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
