Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
fram emot en grupp af uråldriga och skyhöga
granar, som mellan sina slokande, mossbelupna
grenar erbjödo ett utmärkt gömsle för jägaren. Vi
två klättrade upp i en af granarna, en tredje jaktkamrat
i en annan, båda vid pass 60 fot från den plats där
bytet låg. Tysta som gransångare, när höken
kretsar öfver dem, hade vi suttit där några minuter,
då jag hörde Wornanen långsamt frammumla den
bön jag ofvan citerat. Han gjorde så en åtbörd
som anbefallde tystnad, och i nästa minut hördes
endast vindens andetag, likt den sofvandes i natten.
Med armen om granens stam och hufvudet
lutadt mot barken hade jag en förnimmelse, som
om jag legat vid naturens bröst och lyssnat huru
lifvet jäste, huru det i starka pulsslag dref de dolda
safter fram för att under nordens korta sommar
hinna till blomning och frön.
Solen hade sjunkit, skuggorna, som om dagen
lägrat sig vid trädens stammar, stego långsamt och
smygande högre och högre. Kungsfågelns sisande
hade slutat, till och med rödhakens elegiska
aftonsång hade förklingat; mild, härlig och ljum föll
sommarnatten öfver oss. Stjärnorna tindrade från
himlens blå matt och vällustigt genom den ångande
vårluften. Nattvinden bar underbara dofter som
väckte lif, dofter, som ömsom berusade, ömsom
mattade, än läto hjärtat slå högt af handlingskraft
och mod, än buro själen bort i veka
känslostämningar på aningarnas och drömmarnas vågor. I det
hemlighetsfulla mörkret lyste då och då några
blixtar i fjärran och tecknade för en flyktig sekund
granarnas spetsmönster mot den blånande fonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
