Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
temet med „de förgiftade orden", icke heller „det
(socialistiska) skapande hatet" proklamerats mellan
„ herre och slaf"; vi voro människor rätt och slätt
båda två.
*
Två gånger har det för mitt vidkommande på
allvar varit fråga om att lämna det land där jag
födts, men när det sista afgörande ordet skulle
sägas, då svek mig modet och viljan. Där var dock
så mycket som talade för det nya landet, det ägde
en lysande, rik forntid och framtid med större
utkomstmöjligheter för den enskilde. Och dock!
Gentemot allt detta — jag kunde ej. När jag gått
ut på de stora djupen i denna sak och frågat mig
själf: Hvarför? Hvad är det som binder mig vid
denna jord och denna bygd? Hvad är det
grundväsentliga i den enskildes patriotism, icke den
patriotism som går „i flock och farnöte", som följer
andras fanfarer och lystringsrop — så har det varit
svårt att komma till ett fullt exakt svar på frågan.
Men det har tyckts mig som om där bakom
minnena från fädernehemmet, minnena från unga år
skymtade fram något som var starkare än allt detta.
Sommarmorgnar i guldgult ljus, rosiga vårkvällar,
djupa skogar i vintermörker, vida vatten, belysta
af ljusterflammor, ljumma sammetsmjuka
sommarnätter ute på torra, sol var ma åsar under glesa
grågröna tallar, mystiska* band mellan mänskan
och naturen, starkare än allt detta andra som
gömmes bakom de stora och mycket fordrande orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0027.html
