Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ansvar, plikt, folk och nation. Att aldrig mera få
se de blånande åsarna, känna doften af den jord,
som, än mo, än hed, än äng, än åker, smyger sig
in mellan haf och sjö. Allt detta hade jag icke
kunnat undvara, icke byta ut mot hvad helst det
varit. Runeberg har i sin härliga dikt Svanen
tolkat denna känsla i fyra strofer:
Hvad mer, om än din lefnadsdröm
Ej sekler tälja får?
Du älskat har på nordens ström
Och sjungit i dess vår.
Att lifvet uppå nordens ström och i dess ljufva
vår blifvit allt det, som det varit för mig, därför
har jag att tacka, det tycker jag mig känna klarare
för hvarje år, det enkla, allvarliga folket i de öde
bygderna därborta i det land, där den finska
sången för ännu en generation tillbaka ljöd i porten och
på lekvallar. Ignoi Wornanen har fört mig i den
finska naturen, in i de hemlighetsfulla skogarnas
sköte, hans båt har burit mig öfver
ödemarkssjöarnas blanka spegel och ned för skummande
forsar. Att det land, som var min födelsebygd,
den nejd, där jag skådat dagens ljus, spunnit så
starka trådar i mitt jag, det har jag Ignoi Wornanen
i väsentlig mån att tacka för. Enkel och helgjuten
i sin personlighet, oförgätlig i sin miljö, hör han
till de människor, som jag tidigt lärt mig att känna
och som jag sent skall glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
