Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
hans vackra svarta ögon vid slika tillfällen hans
tankars värld. Sorgmodiga och liflösa annars, fingo
de eld och lif i dispyter och läto enhvar förstå,
hvad han hade velat ha utsagdt i ord, om han det
kunnat
Morfar gick, stod, klädde sig, sof och åt när
han behagade, fullkomligt oberoende af sedvanorna
i det samhälle där han lefde. Denna originalitet
tryckte sin prägel på hans hem. Detta var fullt ut
lika originellt som han själf. Han ville ha allt sitt
omkring sig. Böcker, tidningar, pipor, strumpor,
cigarrer och linnekläder, allt låg inom räckhåll för
honom. Själf satt han för det mesta i en kuriös
stol, dess främre ben voro som hos en vanlig stol,
de bakre endast ett par tum, ryggstödet högt och
stoppadt. Klädd i en gammal nattrock, en rikt
broderad sidenväst, rökmössa och tofflor, halflåg
morfar i stolen och läste sin Hamburger Nachrichten
eller Amsterdamsches Handelsblatt, som han,
lång-synt som han var, höll så långt aflägsna som
möjligt. Han tålte icke städning, blef fysiskt sjuk
af skurning och hade så där -f- 20 grader Reaumur
i rummet. Huru väl jag minnes detta rum med de
underliga saker, som i brokigt pële-mële hopats
inom dess grå väggar. För mig och mina små
syskon var detta rum en helgedom. Där fanns en
uppstoppad, maläten uggla, med stora gula ögon
af glas. Genom någon förborgad mekanism kunde
ugglans hufvud fås i rörelse och de stora ögonen
tycktes då förfölja en. Det gjorde på mig ett så
outplånligt intryck, att jag ser dessa ögon än, då
jag någongång har feber. På den långa „leschankan"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
