- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
33

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

(en liggande ugn), stod ett väldigt tekök, väl en
meter högt och i massivt silfver, dyrbara böhmiska
och venetianska glas, gammaldags kuriösa kärl af
porslin och Wedgewoods fajans, och i en låg
refflad silfverskål alltid något godt, bröstsocker,
jungfruskinn eller lakrits „pour la bonne bouche".
Borta i ett hörn af rummet fanns en besynnerlig
högbent sekretär med otaliga lackröda små lådor,
allt öppet. I lådorna funnos dyrbara ringar, medaljer,
knappar, lack, band och medicinalier af alla slag.
På sekretärens klaff stod så långt jag minnes en
hög älgskinns påse fylld med slantar; det stod oss
barn fritt att lyfta påsen ned på golfvet, tömma dess
innehåll på mattan och taga ur densamma alla de
blanka slantarna. För att sådana aldrig skulle saknas
hade betjänten fått befallning att tillse, att ett
lämpligt antal mynt höllos glänsande. Vår
penningeskörd kunde stundom gå upp till flere rubel.

På den ofvannämnda ^sekretären lågo därtill
väl ett dussin guldklockor, som samma mångbetrodda
tjänare måste draga upp hvarje morgon. Morfar
själf använde, som engång Carl V af Spanien, en
betydande tid för att få klockorna att gå jämnt.
Där var ett evigt ställande och ruckande med dessa
klockor, som skulle gå lika med det stora Liverpool
uret i salongen, hvilket hvarje kvarttimme spelade
upp en enkel melodi och påminte om „fugit
irreparabile tempus". Morfars skatter och klockor
voro trefliga att fingrera på, hans sylter och frukter,
ty sådana saknades aldrig, voro söta och goda,
men hvad som i hans hus mest slagit an på mig,
var hans märkvärdiga och stora bokskåp. Där fanns

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free