Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
par svalor. Med dunkande pulsar och ångestsvett
i pannan låg jag där under hela härligheten.
Så blef allt tyst. Nu kommer det, tänkte jag,
men nej, trappan knarrade ej, vindsdörren gnisslade
icke. Rogifvande tystnad, stillhet och lugn. Hjärtat
slutade dunka. Dammolnen lade sig. Lifvet log
igen, och när jag kröp ur mitt bråte, stod framför
mig en kvinna. Hon stod i „Lebensgrösse", i
glansen af sin förledande skönhet, sträckte ut sin lilla,
hvita, knubbiga hand och såg huldrikt på mig.
Jag böjde mig ned för att se på namnplåten. Tvenne
rikt skulpterade förgyllda björnar höllo densamma
och i skumrasket läste jag „Katarina II Rossiar. imp."
Det var hon själf, och allt hvad jag af godsets
torpare, af fiskare, af tjänsetefolket hört om „ryssens
tid", om honom, den unge grefven, som nått lyckans
svindlande höjd och sedan funnits här uppe död
för egen hand, alla sagor om forna donationsherrar,
drogo blixtsnabbt förbi mig. Jag var ju på ett
donationsgods med dess minnen från tider af våld
och list, af krig och hat mellan herre och dräng.
Jag var född och uppfostrad i andra förhållanden
och betraktade denna tid med ovilja — och dock,
huru skön var hon ej, huru huldrikt log hon ej
mot mig....
Två dagar därefter, när allt var frid och fred
och försoning, när de sjufaldt förbannade
österrika-rena voro slagna, ty Solferinos jubeldag hade runnit
upp, när Kossuth var räddad i Turin och Myhrberg
i säkerhet i Stockholm, när himlen var full af lärkor
och jorden af solsken och ljus, och ingen tänkte
på Scrivers „Själaskatt" och Schartau, då förtrodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
