Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Paris för att vidtala någon fransk målare. I denna
fråga var kommitténs sekreterare (från 1875 till
hösten 1879) herr E. Nervänder af den meningen,
att i främsta rummet en finsk konstnär borde
anlitas och ansåg han, att den då unge A. Edelfelt
var mogen för detta arbete. Men detta
förmyndarskap öfver sitt görande och låtande ville
Swertschkoff icke höra talas om och då där dessutom
tidigare samlats brännbart stoff mellan Swertschkoff
och kommitténs ordförande grefve Creutz1),
uppstod en schism mellan honom och kommittén, som
tog sig uttryck t. o. m. i pressen, i en polemik
mellan Helsingfors Dagblad (5 mars 1878) och
kommitténs sekreterare, som i ett hofsamt, taktfullt,
värdigt språk, med stöd af kommitténs protokoll
framställde saken i sitt riktiga sammanhang (i A. P.
1878, 6 mars).
Den temperamentfulla konstnären ville
emellertid med anledning af dessa slitningar absolut sluta
med sitt så vackert påbörjade arbete i domkyrkan. Då
jag särskildt vid denna tid var hans „Caro amico",
„Lieber Freund", „Verehrtester Freund", blef det mig
förunnadt att göra honom åtminstone försonligare
stämd, och efter mycket parlamenterande och
skrif-vande höll han ännu i några år ut med
domkyrkoarbetet, men så förbittrad var han i alla fall, att
han ännu 1883 skref, efter att ha öst sin vredes
*) Grefve Creutz hade enligt Swertschkoff „ låtit upphänga
ett af en bondsnickare gjordt, konstnärligt absolut undermåligt
ättevapen i det Tottska koret, och så länge det hänger där
vill jag ingenting ha att göra med koret\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
