Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
skålar öfver guvernören grefve Creutz (han skref
alltid †, „Der Domprobst ist ein † in einem
ande-ren Sinne, trage dein † mit Geduld" etc., en
uppmaning som för mitt vidkommande var obehöflig,
jag hade aldrig erfarit annat än älskvärdhet och
öfverseende af kommittén. Domprosten Renvall höll
ständigt på att „ domkyrkan icke skulle blifva
alltför katolsk" och detta missförstods synbarligen af
Swertschkoff.
Fullkomligt objektiv i denna sak, kan jag
döma i frågan. Det var Swertschkoffs heta lynne,
som förde honom vilse i de frågor det här gällde.
Han kunde eller ville icke förstå att en
kommitté af flere medlemmar behöfde tid för att
samlas, rådslå, besluta, att protokoll måste
uppsättas, justeras och utskrifvas, alla dessa omgångar
förargade honom och, det kan nog hända,
uppehöllo honom i hans sjudande arbete och hans
oroliga reselif. Djupaste orsaken till förtretligheterna
och polemiken var den, att Swertschkoff icke
harmonierade med Edelfelt, icke på några villkor ville
låta påtvinga sig denne som medhjälpare. Det
lyckades dock kommerserådet Fr. v. Rettig och mig
att sammanföra de tvenne konstnärerna i domkyrkan,
för att rådgöra om en målning för det
Stålhandskeska grafkoret. Allt tycktes aflöpa väl och i
bästa samförstånd, färgen i kapellet bestämdes till
mörk purpur, för att målningen skulle verka
kraftigare, den skulle nämligen göras blek, nästan i
chia-roscuro, då Edelfelt anmärkte, att i sådant fall
fönstret borde förbli omåladt, ty kapellet blef eljes för
mörkt, en anmärkning som gjorde att allt åter gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
