Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
ej att göra väggar och hvalf i Kurckska koret så
mörka som möjligt för att glasmålningarna må
verka fullt". Det sades ej, men det underförstods,
att det rena skönhetsintresset var det enda
vägledande vid detta arbete. Alla restaurationer vid
denna tid och därförinnan gjordes ungefär efter
detta program. Som af ofvanstående framgår, var
den gamla skolans sätt att restaurera endast konst,
den offrade intet för det arkeologiska intresset, och,
hvad som var värst, omintetgjorde vanligen alla
möjligheter för framtida forskare att fälla
bedömanden om det som varit. Vår tid är
öfvervägande kritisk och vetenskaplig i sina
restaurationer, och det till den grad, att föga eller intet
blir gjordt (sedan 1884 står allt arbete i Åbo
domkyrka stilla). Kritiken är en bra tjänare, men en
dålig herre, den dödar ali naivitet, som här ej kan
undvaras, ja själfva lusten att verka; entusiasmen
är en bra herre, men en dålig tjänare, den ger rika
impulser och vackra uppslag, men utförandet lider
ofta af brist på noggrannhet och respekt för hvad
som varit. Endast hand i hand kunna de arbeta
fruktbringande och riktigt. Swertschkoff var främst
entusiasten, och när entusiasmens kortvariga eld
flammat ut, slutade han sitt arbete. Den sista
gången vi befunno oss i det Stålhandskeska kapellet
tog han af mig, som då slutfört kapellets
restauration, det löftet att jag skulle „gå fast till Yrjö
Koskinen och säga, att ryssen, hör du ryssen
Swertschkoff, har af egna medel betalt tusentals
mark för de finska minnena, nu må finska
statsverket ge de fyra à femtusen mark som behöfvas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
