Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
det Karl Collan, som gaf denna lösen. Genom
labyrin-tiska gångar bar det af upp till direktionens loge, där
J. V. Snellman själf öppnade dörren för oss. Man
har senare sagt mig, att han gjutit sin vredes skålar
öfver oss alla och särskildt öfver sin dotter Hanna.
Jag kan blott säga, hvad jag sett och minnes. Hans
älskvärda, varmhjärtade dotter Hanna gick vid min
sida resolut med bland de första leden ; hennes
fader stod vid dörren till trappan och såg belåten ut.
Vi tågade in på parketten och stämde upp ett
rungande hurra. Hänförelsen stod högt, publiken,
likasom generalguvernören, reste sig. Midt i denna
passus vinkade guvernören Walléen ett par sångare
till sig, han ville att de skulle gå upp till
generalguvernören i hans loge och tala några lugnande
ord. De uppmanade kunde icke gå, ty de talade
icke franska eller tyska. Men där satt i närheten
den unga baron .... han talade dessa språk, och
efter ett ifrigt halfhögt debatterande gick han, som
aldrig sjungit en ton, jämte fyra andra ynglingar
upp med senator Trapp i spetsen. De unga
männen hade icke sagt ett ord, medan baron Walléen
och kanslichefen Örn talat ifrigt om „la vivacité
de la jéunesse, jugendlicher Enthusiasmus" etc.
Hans grefliga nåde sväljde förargelsen: „Es war ein
Missverständniss".
Som student var jag i tillfälle att se och på
några privata bjudningar äfven tala med grefve
Adlerberg, men i närmare beröring med grefven kom
jag våren 1876. Jag befann mig på resa i
Helsingfors, skulle uppehålla mig där endast några dagar
och bodde på Societetshuset. Portieren sade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
