Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
första åren af hans vistelse här voro uppfyllda af
alla slags små förtretligheter, klammerier och
studentskandaler. För att den generation, som nü
lefver, skall kunna förstå hvad dessa snart
öfvergående obehag gällde, må anföras följande lilla
passus. — Den 2:dra oktober 1866 invigdes Svenska
teatern med en fest, vid hvilken en stor blandad
kör utförde delar af Pacius’ Prinsessan af Cypern och
Kung Karls jakt. Meningen var att efter en
obegriplig, men högstämd prolog af Cygnæus,
framsagd af den då nittonårige finsk-svenske
skådespelaren Victor Salin, Vårt land skulle sjungas.
Kören stod färdig bakom ridån med Pacius så nära
densamma, „att han icke fick plats för sin
taktpinne"; deklamatören stod framför ridån. Just då
han slutar och ridån skulle gå upp för sångarena,
kommer där förbud från generalguvernören: Vårt
land får icke sjungas, om icke Kejsarhymnen äfven
sjunges eller spelas. Om den senare sången visste
vi vid den tiden intet, man hade knappt hört den
i vårt land. Vi sångare och sångerskor blefvo i
hög grad upprörda. Pacius var het och arg som
en spindel, han ömsom lugnade oss och ömsom
retade upp sig själf. „Upp med ridån!" ropades det>
och’ då ridån icke gick upp, föreslogo de ståtliga
bröderna Duncker, att vi helt enkelt skulle lyfta
upp den. Tiotal händer höggo redan tag i den
tunga nedre slån, då assessor H. Höckert, en af
sin tids ifrigaste teatervänner, ropade: „Det får ej
ske, ridån spricker och detta skall anses som våld".
„Vi gå in i salongen och sjunga där",
kommenderade oss en stämma — så vidt jag minnes var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
