Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
och ställningar. Under kysstormen hade hennes
fula hufvudbonad kommit i olag och när hon nu
skulle ordna den, svällde ett mörkt buckligt hår
fram och gaf hennes fina, något om zigenare
påminnande drag ett ytterligare; tillskott af behag.
„Stå stilla ett ögonblick" säger Falkman, „jag
skall teckna af dig". Hon lydde genast.
Medan Falkman ritade af henne, frågade en af
åskådarena mig, hvad saken gällde, hon förstod intet
af allt hvad hennes ögon sågo. När jag nu sade
att vi funno änkan så vacker, att vi ville få en
„bild" af henne, fingo vi till svar ett indigneradt
„ful är hon, ful och svart som en loppa, och
inga barn hade hon heller, ehuru hon varit gift i
två år". För öfrigt fingo vi veta, att hon kommit
från inlandet för att hjälpa till vid fisket och tjäna
in penningar till begrafningen. Upplysningsvis
talades det om att vackra flickor, blåögda med
råg-gult hår, breda om axlar och ron, fanns det godt
om uppe i byn, dem skulle vi se på–-icke
den där, inte!
Samma afton rodde änkan oss åter öfver
sundet. Hon var strålande glad och tacksam. Vi
lämnade henne i bättre samhällsställning, ty hon kunde
nu ge sin man en hederlig begrafning, i lysande
ekonomiska villkor, ty hon fick ännu ett par rubel
af oss, och därtill sitt eget porträtt med passande
dedikation, i hvilken vi kallade henne „Salmis ros".
Efter allt detta såg hon så skinande ut, att
hvad som i Kalevala säges om Ilmarinens brud
var fullt tillämpligt på henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
