Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
»Villig till att taga pengar,
Flink att gifva hvita handen,
Snabb att taga brudgumsgåfvor."
Läsaren finner måhända denna utläggning för
lång, men den är nödvändig, ty »Salmis ros" blef
för oss hvad den sköna Helena blef för folket i
Mykene och Troja.
Vi fortsatte emellertid omedelbart vår resa. Vid
midnattstid befunno vi oss på landsvägen i en trång,
karelsk schäs, i fullt gräl. Med tanke på „ Salmis
ros" började Falkman att göra jämförelser mellan
den svenska och den finska kvinnan, han fann den
senare, som han uttryckte sig, „charmant". Redan länge
hade Falkmans fennomani förargat mig. Jag fann
det opassande att han, en svenskfödd man, så lätt
släppte taget på sin stolta nationalitet. Förledd af
allt hvad vi sett och upplefvat, tog han nu på
vägen ytterligare upp en olämplig och orättvis
jämförelse mellan den finska och den svenska
mytologin och fann, Gud vet hvilken, öfversinnlig
skönhet i Kalevala.
Jag, som kände Eddasångerna, från den första
till den sista bättre än lilla katekesen, som höll på
att Eddans konstfulla versbildning, dess manliga
lifs-och mpralprinciper och dess gudar, vida öfverglänste
dessa Kalevalahjältar ’), som därtill drunkna i versens
Jag gör ett undantag för Kalevala sångens final, den
är storslagen och vacker, min tro är för öfrigt att Lönnrot själf
skrifvit den. Dess syn på en förgången tid, på hvad som komma
skall, tyder på en historiskt bildad person, icke på en folkpoet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
