Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
och alliterationens enformighet och i sin egen
tråkighet, blef rasande. För mig är Eddan sammanfattningen
af fädrens visdom. Dess märgfulla verser kunna
endast jämföras med Davids och Salomos diktning och
Jesu Syrachs ordspråksbok. Det ena ordet gaf det
andra, till slut blefvo vi fula i mun, då plötsligt,
vid en häftig rörelse af den massiva Falkman,
schäs-skalmen brast och vi nödgades stiga ur samt till
fots krafla oss fram så godt vi kunde.
Vi vandrade under stjärnhimmeln i det nattliga
ödemarkslandskapet på hvar sin sida om
landsvägen, medan skjutsbonden bekymrad åkte fot för fot
emellan oss. Vi skällde värre på Väinämöinen och
Odin, okvädade hvarandra och jag förbannade min
vän Victor Löfgren, som förfört Falkman, fördärfvat
hans svenska sinne och gjort honom till
„krypto-fennoman", som det den tiden hette. Det var just
det ordet, som retat honom.
Det räckte en timme, kanske två; till slut sade
jag: „Låt oss försonas och sluta upp med det här
religionskriget, jag lämnar din fennomani i fred, om
du lofvar att låta Eddan och framför allt min
ungdom bli oantastade". Han hade kallat mig gulnäbb,
valp och gröngöling. Mot morgonen slöto vi en
evig fred. Falkman var uttröttad och hade blåsor
på fötterna, det gjorde mig ondt om honom.
Jag medger att uppträdet var löjligt, grälet
oförnuftigt, men det fanns dock en kärna i allt detta,
och den kärnan var bitter för Falkman. Han hade
märkvärdigt lätt, som det vulgärt heter, „släppt"
Sverige och svenskarna, hade sedan i åratal
isolerat sig i Rom; vänlös, landlös, ensam hade han kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
