Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
merska familjegrafven. Jag hade tänkt ut några
tankar jag gärna velat ha uttalade på Falkmans graf.
Då Victor Löfgren emellertid, på ett vackrare sätt än
jag kunnat göra det, tolkade allt det som jag velat
ha sagdt, blefvo mina ord öfverflödiga. Detta tog
Fanny Churberg illa upp och lät mig veta det i
följande form. Hon, som var fästad vid Falkman med
nära nog svärmisk tillgifvenhet, kom ännu samma
höst till min villa med konceptet till en uppmaning
om insamlande af medel till en vård, ett monument
på Falkmans graf.
„Ni kan godtgöra eder underlåtenhet, att icke
ha sagt några ord på Falkmans graf, med att
redigera detta upprop."
Det tog mig en lång tid att, där vi sutto i min
vackra trädgård under den väldiga gran, som mina
barn döpt till „Skyhög", göra det klart för henne
att Konstnärsgillet nu, efter Falkmans död, var
något helt annat än förut. Vi kunde få med oss hela
det gamla gardet med den trofasta Hjalmar
Mun-sterhjelm i spetsen, men icke heller fler. Följden
skulle antagligen blifva en ytterligare spänning
mellan det finska och det svenska elementet samt
mellan de yngre och äldre. Ehuru jag själf ville vara med,
trodde jag icke att saken skulle lyckas, „men tala
med de andra". Hvad Fanny Churberg vidare gjorde
i frågan känner jag ej.
Men en vård blef det mig förunnadt att resa,
en vård till befästandet af hans minne, och det var
skalden grefve Carl Snoilskys minnesteckning öfver
„ ungdomsvännen och Roma-kamraten" Falkman i
gillets publikation »Brokiga blad". Under hösten 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
