Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314.
där hemma vara lugna, ty guds barnabarn ha
vanligen, om där finnes en gnista inre lif i dem, lidit
så mycket, tänkt så mycket i unga år, sett och erfarit
så mycket af de andliga stormarna, hvirflarna och
rörelserna, att denna för tidiga och, jag fruktar det,
vanligen alltför påträngande själaväckelse blir dem
en börda för lifvet. De isolera sig i de flesta fall
snart och bli oåtkomliga för religiösa
känslopåtryckningar af hvad slag det vara må. En ren
tillfällighet, en rekommendation gifven af höflighet och
vänlighet hade låtit mig sammanträffa med denne man,
och jag medger, att icke biskopen-kardinalen, men
människan-presten intog mig i hög grad. Den sista
skymten af religiös ofördragsamhet tog han ifrån
mig.
Att jag föröfrigt vann hans bevågenhet,
därtill bidrog den omständigheten, att jag kände
Normandiets historia så där tämligen väl, kände alla
dess hertigars namn och ordningsföljd från Rollon,
den skandinaviska sjöröfvaren, till Richard
Lejonhjärta och Johan utan land. Kardinalen var
nämligen en lokal patriot, hvars like jag ej sett sedan
jag var gäst hos de österbottniska studenterna i
Cyklopernas håla. *) Att jag kände hans hembygds
historia, den normandiska, romaniska och götiska
stilen var ju själffallet, men allt detta väckte hans
förvåning och intresserade honom på det allra
högsta. Hans egen arkitekt herr Barthélemy förde oss
ännu närmare, och sist och slutligen, han var en
Ett studentkafé i hörnet af Alexanders- och
Mikaelsga-tan, besökt nästan endast af österbottniska studenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
