Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
hundsvotten i fars schäs, vi reste omkring i
socknen och häradet med öfver- och underbefäl,
landtmätare och värderingsmän. Vi bröto ut
soldatlägenheter och lefde på fältfot i bondstugor
och herrgårdar. Vi foro med auditören
Wolde-mar Söderhjelm, sedermera prokurator, ända till
lägret i Villmanstrand, där Söderhjelm tog
krigsmanseden och höll ett manhaftigt tal, som på
gästgifvaregården sammansatts af brottstycken ur
Cæsars de bello gallico och v. Döbelns tal. Jag
fick kuska och sköta om hästarna och fann
fri-luftslifvet härligt. Alltsedan den tiden har jag
älskat den finska armén, sett upp till den och
dess officerskår som det synliga tecknet på
fäderneslandets ära och kraft.
En ödets ironi lät oss som vår egen soldat,
den, som skulle bebo vårt eget soldattorp, få
ett kräk. Han hette Kalle Lautiainen. Han var
en af de få systematiskt skenheliga rackare jag
någonsin sett. Han plägade i stugan, där vi
slöjdade och lappade våra nät, passa på att
högljudt sjunga sina psalmer, när kära mor var i
närheten. En gång då hon kom in rabblade han
upp utantill hela långa hustaflan: En biskop
skall vara ostraffelig, ena hustrus man, redlig,
gästgifvare, ingen drinkare, icke sniken efter
slem vinning etc. Med dessa knep tog han
mor fullständigt. Kära far vann han genom
sina snabba rörelser, sina snarfyndiga svar och
sitt krigsmannautseende. När Kalle väl var in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
