Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Då kunde jag med syskonen sitta inne hos
henne i timtal, ty ännu en gåfva hade hon att
ge oss. Hon var den i djursagor och
djurkarak-täristiken mest inkomna person jag känt. Allt
— absolut allt — hvad jag senare läst i och
om den gamla flandriska, lothringska och
nordfranska djursagan, Le Roman du Renard, som
Göthe behandlat i Reinecke Fuchs, allt hvad jag
läst i Ilvola djursagor, allt har jag hört förut från
Lenas mun. Med sin beslöjade svaga stämma talte
hon om alla dessa djur, hela naturen lefde upp i
starkt individuellt lif i hennes lustiga sagovärld,
medan hon själf tynade af för hvarje dag som gick,
Hon besatt en blomstrande fantasi, en lefvande
inbillningskraft, en osökt berättaretalang, och
njöt antagligen själf af att gifva ordets lif åt dessa
diktens bilder, njöt af att se huru hon fängslade
våra unga sinnen, lät oss andlöst följa med
händelserna i de episoder hon förtäljde.
Också vi barn kunde se att hennes dagar
voro räknade. Då och då bröts talet af en häftig
hosta, som slutade till vår fasa och sorg med en
fin klar blodström som vällde öfver hennes bleka
läppar. En högblå sommardag, när vårt vackra
fädernehem var skönare än någonsin, gick hon
tyst och stilla dit därifrån ingen återvänder.
Gamla Adam Viskari timrade i lidret hennes
kista af kära fars bästa albräder. Min älsta
bror och jag kokade efter Adams recept en
blandning af sillake, mjölk och kimrök, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
