Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ligen en kapplöpning. En stund stannade Vi
uppe på backen vid den väldiga tall, som
kallades kuolleitten puu, de dödas träd. Hundraårig
reste den sig där uppe på backen, där solen
lyste varmare än annorstädes. Med starka rötter
klamrade den sig fast i den mossbevuxna jorden,
medan kronan höjde sig upp mot det skimrande
blå. På sin rödgula stam bar den små brokigt
färgade sköldar.
Vid furans fot stannade likföljet, två starka
karlar ställde sig vid stammen, en yngre man
steg upp på deras skuldror och så ännu en. Han
där uppe spikade på furans stam åter en liten
blå sköld, på den lästes den dödas namn och
åratal.
När detta var gjordt offrades vid trädets fot
en knappnål, ett hårstrå, hvad som helst som
tillhört den döde och som legat inom kistans
hölje. Så var den sista tjänsten gjord åt den
döda, nu bar det af mot hemmet i karriär.
Den lilla skölden däruppe var en minnets
gärd, icke åt den döde, men för den döde.
Likasom en Achilleus hellre ville vara den ringaste
fåraherde hos myrmidonerna än halfgud i
underjorden, antogs det att vår stackars Lena en natt,
trött på himmelns enformiga salighet, skulle stiga
ur sin graf för att söka de människor hon
omhuldat, de ställen hon vårdat och hägnat. Då
skulle hon på sin färd, ty hon måste följa samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
