Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
burg, Stockholm. Vi ha disputerat, grälat, ja
nästan processat med hvarandra (lyckligtvis vände
vi oss till samma advokat, Fredrik Jansson),
återförsonats och fantiserat ihop stora
monumentala arbeten, slagit ihjäl våra fantasier och börjat
på nytt — kort sagdt, mötts under de mest olika
förhållanden i lifvet. En spirituell och vacker
svensk-fransk författarinnas ord tyckas mig
träffande — vi hade i hennes sällskap disputerat och
kanske förifrat oss: ,,Ni är som två kristaller
med otaliga facetter i en hand, hörnen kunna
vid handens rörelse väl stötas samman, men det
naturliga är, att de plana ytorna anpassa sig till
hvarandra".
Det är ju gifvet, att jag i en karaktäristik
som denna icke kan beröra hundradedelen af
hvad jag sett, vet och anat om Edelfelts inre lif,
och jag säger genast ifrån, att hela områden af
hans känslovärld, som jag dock i tidigare år väl
känt, icke komma att beröras af mig. För den
som vill känna honom som konstnär hänvisar
jag till min monografi Alb. Edelfelt (1902).
Första gången jag såg Edelfelt var några
år före hans faders död (1869). Det var i juni
eller september månad. Mina föräldrar bodde
då i det s. k. nya gymnasiihuset — nuvarande
lyceet — i Viborg, beläget vid Kejsaregatan.
Det var en solig och vacker dag. Jag satt
med numera professorn vid musikakademin i
Wien, Filip Forstén, på gymnasiigården i skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
