Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
af en skräpig rönn, då en schäs skramlande
körde in på vår gård. I schäsen satt en fin äldre
herre och på den så kallade hundsvotten en fet
pojke, omkring tretton år. Schäsen stannade
framför vår dörr, som äfven var skolhusets, den
gamle herrn såg villrådig omkring sig. Forstén
och jag sprungo fram för att stå honom till
tjänst, och medan Forstén tog hand om häst
och åkdon, förde jag de främmande in till min
fader. De voro öfverdirektören C. A. Edelfelt
och hans son Albert.
Jag minnes naturligtvis icke detaljerna af
detta besök, men en bild står klar för mitt minne.
När jag trädde in i vår stora sal i lyceets
bottenvåning, stod Albert Edelfelt i djupaste andakt
försänkt i betraktande af kära fars tafvelsamling.
I själfva verket, vår sal var något att se på.
Präktiga gamla mahognymöbel, en rikt förgylld
ljuskrona, franskt ciseleradt arbete från
1780-talet. Väggarna upptogos af porträtt och andra
taflor, dels original, dels gamla kopior af
italienska och holländska mästare, främst en väldig,
fullt signerad tafla af Helmond, föreställande ett
holländskt bondbröllop, med bortåt 300 figurer
i liffulla, delvis drastiska poser, men väl att
observera, absolut fri från t. ex. Bond-Breughels
råheter.
Vid tidpunkten för detta vårt
sammanträffande var Albert Edelfelts fader öfverdirektör vid
öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
