Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
„spei suæ patria dedit", där folk nu i vår
osympatiska demokratiska tid sticker ihjäl hvarandra
på W. C., skränar med socialister och anarkister,
rakar ned våra ädlaste minnen och på baler och
soareer, bär sig åt som man fordom bar sig åt
i hållstugor. Tablån föreställde de nio
sånggudinnorna, hvilka, medan jag, iklädd hvit
studentmössa, slumrar i skuggan af en rosenbuske
vid scenens nedre del, uppe i fonden i
drömmens gyckelspel visa „spei suæ" en bild af den
blifvande helgedomen, det nya studenthuset.
Alltid omöjlig och borttappad på scenen, som
jag var, äfven då det gällde det minsta lilla
spektakel, hade Bergbom ett svårt göra med att instruera
mig i det sceniska inslumrandets och det
hänryckta, plastiska vaknandets konst. Under dessa
för mig svåra och nedsättande öfningar hörde
jag några af de förtviflade tanterna kritisera mitt
ytterst barnsliga utseende, hvarvid en föreslog
att i stället för mig taga Albert Edelfelt, som
ständigt visat stora sceniska anlag. Att anses
se yngre och barnsligare ut än han sårade mig
på det djupaste. Jag rusade upp och sade några,
som det tycktes mig, manliga ord och gick. I
klädlogen tog mig emellertid Bergbom om hand
och lugnade mig. Jag återvände till min
drömbild, muserna voro fagra, men hela kvällen gick
jag och observerade Albert Edelfelt. Såg jag
värkligen yngre ut än han? Jag var dock sju
år äldre, jag kände mig olycklig och djupt kränkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
