Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Året 1872 var jag elev vid konstakademin
i Stockholm och bodde i ett litet hotell vid
Drottninggatan. I våningen under mig bodde
en sydländska af förnämlig börd, hennes broder
och kusiner tjänade vid olika beskickningar i
Europas storstater, en var minister. Ett hett blod
och romantik hade slungat henne ur en för
hennes stånd och ekonomiska ställning naturlig
bana uppe på samhällets höjder, till lägre sfärer.
Nu lefde hon i tämligen mediokra vilkor här
uppe i norden. Vi två hade sammanslutit oss
i en varm vänskap, som hållit lifvet igenom,
äfven sedan hon åter stigit upp i de kretsar,
där förmögenheterna räknas i sexsiffriga tal.
Mina få lediga stunder plägade jag tillbringa
hos henne, hvarvid tiden fördrefs med läsning
af de franska klassikerna och naturligtvis Musset
— hon kände som få hela den romaniska
världens litteratur.
Hos denna belästa och i denna världens
vägar förfarna väninna träffade jag ofta
konstnären grefve George von Rosen, som här
utvecklade hela sin briljanta förmåga af en lika
originell som färgrik konversation. En dag
berättade grefve v. Rosen, att han i dagarna
väntade eller haft ett besök af min landsman Albert
Edelfelt. Jag kunde väl gissa, hvad ändamålet
med besöket var. Edelfelt ville rådfråga George
v. Rosen, som då stod på höjden af sitt
konstnärsrykte, om sin lefnadsbana. Jag har hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
