Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
skjuter jag mig. Hvarför skulle jag också egna
mig åt denna den förfärligaste bland alla
lefnads-banor — konstens. Falkman var kanske en gång
lika lofvande som jäg, skall det gå med mig på
samma sätt som med honom?"
Han lutade sig öfver balustraden, höll
näsduken för ögonen och var tillintetgjord. Han
ville lämna Paris och aldrig mer sätta sin fot
inom denna stad. Han ville läsa grekiska, bli
en språkman, det var hans rätta bana.
Jag kunde icke taga hans sorg på allvar,
så öfvertygad var jag för min del om att han
en dag skulle bryta sig sin väg. Mina trösteord
hvilade på en så stark inre öfvertygelse om denna
sak, att denna öfvertygelse genomfärgade allt
mitt tal, hvarje ord jag sade, och han lugnade
sig småningom, åtminstone något.
„Se dit", sade jag, och pekade mot väster,
där tornen glödde i det sista aftonljuset, medan
dalarna och djupen lågo i blånande dunkel.
Luften ångade af vårblommornas vällukt,
näktergalarne slogo i skogen, så att hjärtat vibrerade
af lust och längtan. „Det här vill du lämna.
Det var visst här han stod, Henrik IV, när han
fällde sitt yttrande: Paris vaut bien une messe.
Och du, du vill byta ut det mot ett lektorat i
grekiska, kanske i Jyväskylä."
Han var lugnad, men långt ifrån tröstad.
Ingen, som icke besökt skogarna i Paris omnejd,
i Ville d’Avray, St. Germain, Fontainebleau och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
