Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
sal. Det var en lika skön som imponerande syn
att nu se denna härliga, sjuttioårige man, se
honom i vårens bländande ljus midt i denna
stimmande människovår. Knappt hade den
glada skaran af nordbor fått sikte på honom,
innan där utbringades ett rungande lefve för
Frankrikes store mästare. Den gamle förde
handen mot bröstet, gjorde en vacker bugning;
öfver det nobla ansiktet, som påminte om
Michel-angelos figurer, spred sig ett vänligt leende.
»Messieurs les Suédois — min förbindliga
tack!" En smattrande salfva af handklappningar
och taktfasta hipp hurra hördes. Den gamle gick
mot Edelfelt, skakade hand med honom, sade
honom en hel del förbindliga ord med anledning
af hans tafla på salongen.
Edelfelts intelligenta ansikte formligen lyste
af hänförelse, och vi kände oss alla lyckliga och
stolta öfver landsmannens — på utländsk botten
äro vi alla som tala svenska landsmän —
vännens framgång.
Det var ju historiemålningen Edelfelt var
predestinerad för. Hans äldre vänner, Otto
Schauman och den storvulna Fr. Cygneus, hade sagt
och understrukit saken många gånger både för
oss, som i tidigare år stodo honom nära,
likasom för Edelfelt själf. Fr. Cygneus, alltid
pompös, alltid kännande sig som medlem af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
