Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
ljus, bland tusendetal af täflande konstverk.
Ingen enda kunde säga, att den verkade bättre
än på staffliet i ateliern. Men det var detsamma
nu hurudan den var, den fanns i katalogen, det
var hufvudsaken; därför var man glad i dag.
Bland alla nordbor hade en, Edelfelt, lyckats i
år, slagit igenom, gjort sig bemärkt med ett
konstverk, bland dessa fyratusen bilder och
skulpturer, resultat af hänsynslös flit, flammande
entusiasm, högt drifven skicklighet, ärelystnad,
känsligt färgsinne och inspiration. Hans tafla
hade nämnts af Albert Wolff (som i allmänhet
icke var Edelfelt bevågen). Den lyckliga
mästaren togs emot med ljudeliga välönskningar, och
glädjen stod högt i tak.
Medan skämtet och munterheten stodo som
högst, trädde där en gammal man in i
restaurangen. Klädd i en mörkblå engelsk dräkt med
en knippe violer i knapphålet, gick han fram
med synbar värdighet och själfkänsla. Det var
Meissonier, tidehvarfvets store mästare. Han
hade ett mäktigt modelleradt hufvud på den
korta satta kroppen. Med sina borstiga hvita
ögonbryn, sitt böljande hvita skägg och med
ögon som en falk, var hans starka och eleganta
figur känd af hela Paris. Jag hade träffat honom
flere gånger, ett par år förut vid
Michelangelo-festen i Florens hos mären Peruzzi, hos prins
Thomas af Carignan, hört hans egenartadt
ståtliga hälsningstal i Palazzo Vechios historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
