Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
lara utdelas för konst, endast dekorationer, så
sade åtminstone Botkin.
Det lider till midnatt och jag slutar därför,
ber om min ödmjuka hälsning till din fru, samt
ber dig snart skrifva till din
vän och tjänare
Albert Edelfelt.
På åttiotalet var jag ekonomiskt oberoende,
bands ej af min tjänst, var tämligen fri och skydde
ej ansträngningar. Jag reste då ofta till
Petersburg både i mina egna och utställningens
affärer och besökte då alltid Edelfelt. Vi förde då
high life bland konstnärerna, jag nämner Botkin
(som jag kände sedan Wienerutställningen). Han
var en medelmåttig konstnär, men genombildad,
beläst som få, älskvärd och därtill millionär. Den
eleganta, kvicka och hänsynslöst elaka Jacobsen,
en skicklig målare af hofanekdoter, m. fi. Vi
vore ofta bjudna hos Obolenskis, Apraxins och
fru M . . . Så vidt jag minnes gjorde
Edelfelt vid denna tid äfven furst Tenischeffs
bekantskap, en bekantskap som sedan blef värdefull,
när det stora trasslet vid världsutställningen 1900
utspelades.
En dag i mars månad for jag åter till
Petersburg för att taga hand om Edelfelts opera omnia
och säga honom farväl. Han var grundligt trött
på Petersburg och längtade svårligen till Paris,
men han „var icke människa att få ut sina pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
