Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ningar från hofschatullet". Då rann det mig i
hågen, att också jag hade en liten fordran på
samma schatull för något arbete, som jag gjort
för mer än ett år sedan. Vi gingo upp till
hof-ränteriet i ett hus bakom den stora teatern och
frågade efter Edelfelts pengar. Nej! anordningen
hade icke kommit ännu.
Nu frågade jag efter mina penningar. Man
kunde anständigtvis icke svara, att anordningarna
icke ännu kommit, och då blef där ett rifvande
i papper och kladdar af alla slag. Medan de
goda herrarna sökte i sina böcker, talade
Edelfelt och jag halfhögt svenska med hvarandra, och
Edelfelt sade otåligt: „Jag måste resa i morgon,
jag går till furst Obolenski eller till kejsarinnan
själf".
„Nå, tala om min affär med detsamma",
sade jag. Jag märkte att en af kommiserna med
stort intresse lyssnade till vårt tal. Vid våra
repliker steg han upp, gick till den, som det
föreföll, främsta tjänstemannen i kontoret och
hade med honom en kort öfverläggning. Den
högställde såg bekymrad ut, kom till oss,
hälsade högst belefvadt och bad om våra adresser.
När Edelfelt, som kunde mindre ryska än jag,
först uppgaf Gatschina lustslott (han bodde då
vid Nadeschdinskaja) och jag Jacobsons af alla
kända atelier, blef oron och ifvern stor. Man
bad oss ge oss till tåls, ännu samma dag skulle
vi få bestämdt besked. Vi gingo ut. I vesti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
