Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Petersburgska ungdomens Eldorado, hvad det
hette den tiden har jag glömt. Ett äkta ryskt
värdshus var det, skräpiga vestibuler, stinkande
toiletter, en vinterträdgård, där man inandades en
luft, som inte kan beskrifvas. Vi begärde
emellertid ett stort privatrum, kommenderade in ostron
med Barsac och zigenarkören. Den kostade
då-förtiden 25 rubel för fem sånger, 10 rubel
rummet, te och sylt åt damerna, och våtvaror åt —
jag kan inte förmå mig att nedskrifva ordet,
använder därför en periphras, damernas pappor,
bröder, kusiner och älskare. Ingenstädes i
världen står zigenarromantiken så högt i kurs som
i Ryssland. Hvarje mondän rysk man bör
någon gång i sitt lif ha lågat för „ steppens bruna
dotter", bör någon gång ha låtit plundra sig af
dessa oerhördt snikna och varsamma sirener.
Det är Puchkin, som genom sina dikter gifvit
poesins gloria åt dessa utsökta skojare. Nåväl,
vi ville se dem på nära håll. Medan vi sutto
och spisade vid vårt bord, stego först damerna
in, gamla ungmor, hos hvilka näsa och haka
möttes, unga flickor med dunkla ögon och
blåsvart, buckligt hår och en hy, som gick
i sienabrunt. De ställde upp sina stolar i
halfcirkel kring vårt bord, bakom dem skakade
sig grofva, koppärriga karlar, fysionomier sådana
att man, om man mött dem ute i en skog,
ovillkorligen tagit till revolvern. Medan placeringen
skedde, kommo megärorna och tiggde tobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
