Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
bulen stod den intresserade lyssnaren och
presenterade sig på svenska, han hette
Alexander . . .*)
„Nog får herrarna nu sina penningar".
„Nå, men annat är ju icke heller att antaga".
„Naturligtvis, men det går inte alltid så fort,
men nu går det fort, när man har sådana
relationer ..."
I själfva verket, såvidt jag nu minnes,
hämtade en kommis medlen samma dag åt Edelfelt,
och jag fick besked, att mina penningar legat på
ränteriet i Helsingfors sedan månadtal.
Engång innehafvare af några större
rubel-sedlar, beslöto vi att offra några procent af
penningarna på nöjets altare. Efter att ha spisat
en bättre middag hos Contant togo vi en lihatsch
(snabbåkare) och åkte i hvinande fart till den
*)■ Jag begagnar mig af tillfället att tacka herr
Alexander .. . för den ovärderliga hjälp han varit för mig. Vid
sex expositioner har han bestyrt om att alla Kejserliga och
Storfurstliga personers inköp reglerats utan besvär. Engång,
då det dröjde, besökte jag honom; man sade att han var „i
magasinet". Jag gick till magasinet, ett väldigt rum, som
upptogs af allt hvad en människas fantasi kan tänka sig,
utom lefvande djur. »Hvad är det här för ett nederlag?" „De
Kejserligas inköp under årens lopp". „Hvad i Herrans
namn gör ni med allt det här?" „Det går som gåfvor till
lotterier, sjukhus, skolor, till utlandet och till enskilda
personer i hela världen". „Nå hvad är den här butiken värd
ungefär?" Herr Alexander trodde, att det hela kunde gå upp
till en million mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
