Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
att vi genom ministern Ingerslev förbereddes på
att kejsaren öfverallt, där det läte sig göra, skulle
komma att tala tyska med den officiella världen,
icke franska. Vi kände, att hela landet var i
oro och spänning, att Köpenhamn hade feber.
Huru skulle den tyska kejsaren tagas emot af
folkmassorna i denna lifliga och alltid politiskt
vakna stad, skulle „man pibe og skjælle ud ham",
som en del ville ha det, och hvad skulle det
ha för följder med sig. Så kom den fruktade
dagen. Tidningar af alla färger hade gifvit
samma lystringsord: „Höfligt, men kallt".
Medan vi kommissarier stodo i samlad grupp
i väntan, inne i utställningspalatset, som denna
dag stängts för den stora allmänheten, och
lyssnade till bruset från de hundratusenden därute, till
bruset, som då och då afbröts af
tidningspojkarnas gälla rop och skriket från någon af trängseln
uppskrämd kvinna, [blef stämningen
„uhyg-gelig". Desto mer som vi voro delade i tvenne
grupper, som alltid höfligt gått förbi
hvarandra, på den ena sidan den tyska och norska
kommissarien, den sistnämnde en fridfärdig
gammal pianofabrikant, på den andra de öfriga
kommissarierna med Frankrikes i spetsen.
Det ryckte till i oss, när kanonernas döfva
dunder talade om, att Hohenzollern ångat in i
hamnen, det ryckte till icke blott i oss utan i
hela publiken, ty det nervösa bruset från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
