Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
hundratusenden, som rörde sig därute, mojnade
af för några ögonblick.
Plötsligen kom den gamla, vackra ryska
vicekonsuln (en dansk man) Kofoed in med ett
„vid Gud de ha pibet".
Han berättade, att kejsar Wilhelm landstigit
under folkets envisa tystnad. När han omsider satt
sig upp i vagnen invid kung Kristian, hade en del
tyska turister ostentativt börjat hurra, hvilket
ögonblickligen besvarades med hvisslingar. Kuhg
Kristian reste sig då upp i vagnen, såg allvarligt
omkring sig och gjorde honnör; nu slutade
hviss-landet, och man hurrade för sin egen gamla
folkkära kung. Detta allt enligt konsuln. Visst är,
att då den unga kejsaren under publikens
tystnad kom in i palatset, var han icke vid briljant
humör. Utan någon som helst eloqventia corporis
försvann hans lilla figur vid sidan af den danska
konungens, dennes söners och sonsöners. Hans
vänstra öfverarm var förkrympt, hvarför han bar
ett slags husarkappa öfver sin marinuniform. Det
vänstra örat var angripet af fluss och pryddes af
en stor rosafärgad ulltott. Synbarligen ovan vid
ämbetet, detta var ju hans första resa, var han
nervös, distraherad till den grad, att det var
synligt för alla, och det var allt utom muntert att
tala med honom.
Den ryska kommissarien, en ståtlig,
dekorativ personlighet, gästfri och magnifik, dignande
under bördan af sina värdigheter, ordnar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
