Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Omsider kommo de två officiella porträtten.
Gud skall veta, att jag väntade dem med
otålighet, ty hvarje gång jag var uppe på senaten,
passade senator Tudeer på att fråga mig „om det
charmanta kejsarporträttet, som arkitekten lofvat för
längesen, icke redan var färdigt". I månadtal
stod jag svarslös inför hans retsamma fråga.
Så en dag på hösten 1897 sände han bud på
mig. Porträttet för generalguvernörshuset hade
kommit. Jag fick befallning att dagen därpå
kl. 3 infinna mig på platsen för att ställa upp det.
När jag kom upp till generalguvernörshuset,
hade lådorna öppnats och taflan likasom
ramdelarna burits upp i det s. k. långa galleriet.
Jag såg genast, att hela den stora stassen, den
kejserliga kronan, spiran, äpplet och svärdet
m. m., som kröna tafvelramen, saknades.
Betjäningen bedyrade, att lådorna icke innehållit
mera än hvad som nu låg utbredt på golfvet.
landet föreföll att vara det bästa mellan härskaren och
undersåten. 1905 satt Sobko i rannsakningsfängelse.
Gendarmerna hade anmält, att han i Berlin umgåtts med Bebel, \
Paris med Jaurés. Från fängelset kom han som en bruten
man, hvithårig och stapplande, ehuru endast 50 år. Han
kom för öfrigt så godt som direkte från fängelset till
Helsingfors för att återhämta sig. Året därpå besökte jag
honom, han var ruinerad. Han bodde hos sin älskarinna, en
vacker blondin, litet skriftställarinna. Sobko besökte mig
ofta i Helsingfors. Förlidet år skulle han åter begifva sig
till Helsingfors, steg miste på tåget vid Valkeasaari och
krossades till döds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
