Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143’
utgick något festligt, som betog enhvar genom
dess optimism och genom vidden af denna
andliga synkrets, på samma gång som det fanns
något — och jag håller på att detta kännetecknar
finnen — något känsligt, inåtvändt, musikaliskt
och vekt, en vekhet, vidt skild från
sentimentalitet. Han kunde ikläda sig en svensk
grandezza och intog då med suverän säkerhet sin
gifna plats, men mångskiftande som han varr
kunde han i nästa ögonblick vara lika
uppbrusande, temperamentsfull och hänsynslös som
någon af oss, lefva, fröjdas, glamma på den
bredaste demokratiska bas. Men frågar någon, hvad
han var djupast inne i sin personlighets djup,
så ger han på den frågan själf svar i sin konst.
Hans färg är sund, men fin och behärskad, hans
teckning nobel, hans uppfattning hög och värdig;
han var den födda aristokraten i detta ords goda
och rätta bemärkelse. Detta är också en
förklaring till, att han i vårt, i själens grund så
demokratiska land ej bildat någon målareskola. Få
äro de, om hvilka man kan säga, att de äro
Albert Edelfelts epigoner, medan Axel Galléns
äro legio.
Edelfelt blef en ledare hos oss, ty han ägde
börd, bildning, uppfostran, kunskaper i
kulturhistoria. Allt detta saknas hos en betydande
procentsats bland våra konstnärer. Men han var
alis icke det, som flertalet tager för gifvet, en
ledare, sedd ur endast rent konstnärligt ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
