Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153’
seigneur Perellos’ färgskimrande palett; hvilka
vågor af vällukt, af vårens egen ljufva andedräkt
vällde ej ur denna heliga mark, hvars mull, hvars
stoft redan det gaf från sig en eggande arom,
vittnande om en under årtusenden kultiverad
jord.
Perellos de Roccaful’s rosengård var belägen
i den del af Arles som bär det underliga namnet
Alyscap (d. ä. Elysii campi) fordom en romersk
grafplats. Den mur som skiljde hans rosor och
violer från den dammiga chaussén var delvis
uppförd af fornromerska grafvårdar, lämningar
från den tid, då Arelate var kejsar Constantius’
hufvudstad i Gallien. Denna mur var nu dömd
att rifvas, och några franska arkeologer hade
kommit till Arles för att innan dess få beskåda
den.
Medan jag med min malteserriddare besåg
blommorna och laboratoriet, där parfymerna i
uppsmält fett drogos ut ur blomsterkalkarna,
gick en af dessa lärda i det brännande solljuset
längs muren, tecknande och studerande ornament
och inskrifter. Mannen såg bekant ut; ett starkt
markeradt tänkare-ansikte, med djupt skurna drag
och en bred panna, omkransad af en chevelyr,
som osökt kom en att minnas gamla florentinska
porträtt från quatrocentens period. Mannen var
Charles Joseph Garnier, den nya Pariser-operans
arkitekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
