Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154’
Jag hade sett honom året förut i det
visserligen invigda, men ännu icke fullt färdiga
operahuset, då franska republikens president Mac
Mahon, följd af en stor svit, under Garniers
ledning vandrade genom operans praktrum. Jag
hade då utan vidare kunnat få göra Garniers
bekantskap, ty i min plånbok bar jag två
rekom-mendationsbref till den celebre mannen, men jag
ville ej besvära honom, då det var mig bekant,
att Garnier vid denna tid var strängt upptagen
med ritningar till teatrarna i Monte Carlo och
Odessa. Det ena med det andra hade gjort att jag
icke begagnat mig af det „Sesam", som kunde
beredt mig förmånen af Garniers bekantskap.
Här i Arles var det annat; här tycktes han vara
ledig. Jag fattade mod och tog fram det ena
brefvet — från Scholander —; visserligen såg
det hemskt ut, ty det hade legat mera än ett
halft år i fickan, men jag lät mig ej förbluffas.
Och när Charles Garnier slutat sin
forskningsfärd längs malteserriddarens mur, gick jag fram
till honom och presenterade mig.
Han blef lika „etonné" som „agréablement
surpris" af att här och så oförmodadt få en
hälsning från „Frédéric, hans bästa och förtrognaste
vän", hans akademi- och studiekamrat, och jag
fann, tack vare Scholanders mäktiga introduktion,
till min synnerliga belåtenhet att jag ej var
ovälkommen. Garniers arbete i Arles var slut;
dagen därpå skulle han resa till Monaco, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
