Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160’
I ett visst afseende höra fransmännen till
Europas konservativaste folk. Man kan träffa
èn engelsman, som fullt och oförbehållsamt
erkänner förtjänster och dygder hos länder och
folk, utom de tre förenade rikenas område; men
visa mig en fransman som gör det. Utom
Ambroise Thomas, som höll på tyskarna, grefve
Gobineau, som höll på skandinaverna, Alphonse
Daudet, som beundrade England, och Sarah
Bernhardt, som är färdig att taga hela världen i
famn, har jag aldrig träffat en son eller dotter
af Frankrike, som icke helt och obetingadt
funnit, att Frankrike är jordens skönaste land, att
fransk esprit och konst stå utom alla kategorier,
att världens hjärta slår i Paris, att det
öfverhufvud icke lönar mödan att lefva i någon annan
nejd af vår jord än i „la belle France". Om allt
detta kan jag för min personliga del hålla med
fransmännen, men det som förargar mig är att
han i djupet af sin själ hyser en viss med
medlidande blandad missaktning för allt annat;
möjligen med ett litet undantag för Italien och
England; ty det förstnämnda står så glansomgjutet
i historien och hör dessutom till hans egen
mödernesläkt, England åter reser sig så originellt,
respektingifvande och rikt, alldeles utanför
Galliens gränser, hvarförutom det i det hela taget
hålles för att vara en fransk koloni.
Denna den franska andens bornerade syn
på allt extra muros Galliæ, som dock, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
