Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163’
Men de äro väl enkla! Är det en nödvändighet
i Ert land?" Det är icke vidare än min
skyldighet att nämna, att Garnier med denna höga
uppskattning af den franska arkitekturen icke
byggde en piedestal åt sig själf. Tvärtom yttrade
han sig med mycken objektivitet om sitt verky
den lysande operan.
„Vet ni", sade Garnier en gång, »hvarför
Paris är så vackert, att endast Florens kan täfla
med Paris om skönhetspriset. Jo, staden är
naturlig; icke som Berlin uppdragen med lineal.
Paris följer Seines mjuka svängningar, smyger
sig efter Montmartres höjder, behärskar terrängen,,
men har klokheten att låtsas vika undan för dessa
naturegenheter. Paris är enkelt. Ni kan gå länge
och se på massor af hus, enkla, icke för vackra,
icke för enkla, och just då ni tröttnar på
enformigheten, enkelheten, ser ni Louvren, Tuilerierna,,
Nötre dame, Frans I:s hus, Madeleine" . . .
„Och Operan", tillade jag . . .
— „Nej, nej", ropar han nästan häftigt, „jag
känner intet stort monumentalt byggnadsverk så
illa placeradt som Operan." Och så fortfor han:
„Paris har knutpunkter, perspektiv med
dekorativa afslutningar, fördelade inom en
öfverskåd-lig rayon, liksom i Florens, men mellan dessa
hålla sig de enskilda byggnaderna blygsamt
undan och ropa ej: „se på ^mig".
Och så gick samtalet, eller rättare talet, igen
öfver till operahusets placering. Detta, just detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
